Sitter nu på tåget påväg mot Stockholm, vad vi ska göra där får ni se senare. Tänkte passa på att skriva om den sista delen av våran Thailandsresa.

 

Vi lämnade Koh Bulone för att åka tillbaka till fastlandet och Koh Lanta. Vi skulle ta en speedboat och det brukar inte vara några problem, utan väldigt välorganiserat. Men nu var det vi som var den felande länken och hoppade på fel båt. Vi hann ju inte komma sådär jättelångt men vi ställde till det lite och alla fick vänta på grund av oss. Lite pinsamt var det men jag kände mig aldrig orolig för att det inte skulle gå att lösa utan några samtal och hopp mellan båtar senare var vi på rätt båt igen.

Denna gången bodde vi längre upp vid Klong Dao beach. Där är det lite mer ”liv” än på long beach, på gott och ont. Själva stranden är en helt ok sandstrand, långgrund och barnvänlig. Väldigt många som motionerar fram och tillbaka. Vi bodde på Maya Koh Lanta resort och det kändes väldigt lyxigt i jämförelse med dom tidigare boendena. Som tur var bodde vi på bottenplan, hade vart lite jobbigt annars med barnvagnen. Det var stora luftiga rum med en liten matplats, tv och minibar där allt var gratis. Stor säng och spjälsäng till Leonard. Även badrummet var stort med både badkar och dusch, garanterat kryp och ormfritt badrum! Väldigt skönt att kunna gå på toaletten på natten utan att vara rätt att trampa på en orm.

 

Vi provade hotellets restaurang första dagen då vi var trötta och hungriga. Maten var inte att rekommendera, den gick att äta men inte mycket mer än så. Tyckte även att det var jobbigt att det stod tre personal och tittade på en hela tiden. Vi åt endast frukost här en gång då vi inte tyckte den kändes helt fräsch. Så vi åt på Living room där jag även hade beställt glutenfritt bröd att ta med via deras facebooksida.

 

Men vi hittade ett nytt favoritfrukostställe som låg precis runt hörnet, Lanta @home som även är ett hotell. Det var ett självbetjäningsställe och dom hade väldigt mycket att välja mellan. Beställde mat kaffe fick man ut en gullig liten bricka med kaka, en blomma och någon suspekt dricka. Rekommenderas verkligen!

 

Denna gången hade vi lite närmre in till stan så vi åkte nästan dit varje kväll och kikade. Eller vi gick in till stan och åkte tuk-tuk hem. Det tog ca 30 min för oss att gå hela vägen till salladan, men då gick vi långsamt.

 

 Vi hittade en ny del av stan, precis vid hamnen, en väldigt mysig gata med restauranger längs med vattnet. Sista kvällen åt vi på ett väldigt barnvänligtställe ( för en gångsskull). Det fanns ett lekrum där barnen kunde leka och halva sverige var där kändes det som. Det var även väldigt god mat!

 

Annars gjorde vi dom utflykter man kunde, åkte till Lanta animal welfare och tittade på söta valpar. Vi ville gått en promenad med hundarna men vi var lite sent ute. Man får endast promenera på morgonen och eftermiddagen då det är för varmt mitt på dagen. Och just denna dagen var det sjukt varmt, ca 38 grader. Så det gick inte att vara i solen en längre stund. Vi gick en guidad tur och det var intressant att se vad dom gör för djuren. Ni kan läsa mer om det här! Leonard var lite rastlös och tyckte inte det var speciellt kul att lyssna på guiden, han ville mest klappa hundar.

 

Vi tog även en trip till Old town. Vi hyrde en öppen taxi som sedan kom och hämtade oss efter tre timmar. Det var kul att åka över hela Lanta och se omgivningen. Själva Old town var litet och mysigt men de tre timmarna kändes som det räckte gott och väl. Även där åt vi på en bra restaurang med fin utsikt!

 

Detta var ända gången jag vågade mig på att äta fisk. Fast lite feg var jag allt, valde filé istället för hel fisk.

 

Sedan var det dags att åka hem och vi fixade taxi via hotellet till flygplatsen. Vi fick åka i deras privata bil som var fullt utrustad med barnstol och inbyggt tv med barnprogram så Leonard satt lugnt hela resan till flygplatsen, det tog ca två timmar.

 

Flygresan kändes oändligt lång! Vi trodde att vi hade den värsta flygresan bakom oss eftersom det var nattflyg och att flyga över dagen borde väl inte vara några problem? Allt gick väl ändå bra men Leonard blev rastlös och det var väldigt trångt. Men det gick och vi kom fram till slut!

Initiativet #blogg100 går ut på att skriva blogginlägg varje dag i 100 dagar. Detta är inlägg 14 av 100. Jag har lyckats skriva inlägg 14 dagar av 14.

KOMMENTERA